Vi är en gemenskap av människor som har en personlig tro på Gud. Vår tro påverkar hela vårt liv och därför betonar vi ofta kraften i och betydelsen av den personliga erfarenheten av Guds närvaro. Vår längtan är att den personliga relationen till Gud ska fördjupas under hela livet. Samtidigt är tron inte individuell utan förankras i en bred kristen gemenskap. Vi ansluter oss till trosbekännelser, både klassiska världsvida, nutida ekumeniska och pingstkarismatiska.

Som församling tillhör vi en kristen rörelse med tvåtusenåriga rötter som spridit sig till alla världsdelar. Vi är en fristående lokal församling. Samtidigt är vi en del av den svenska pingströrelsen.

Vår historia säger något om vilka vi är. Pingströrelsen formades ur en väckelserörelse som spred sig över landet i början av 1900-talet. 1924 grundades Pingst Jönköping av Pingstförsamlingen i Huskvarna. Det har alltid varit centralt för vår församling att betyda något för andra och föra evangeliet vidare. Redan innan vi hade en avlönad pastor skickade vi vår första missionär utanför landets gränser.

 

TROSSATSER

Vår tro bygger på Bibelns undervisning som genom historien och har tolkats av den kristna kyrkan. Det sammanhang man tillhör påverkar betoningar i tron och hos den enskilde mottas tron genom den personliga relationen till Gud. I samspelet mellan Bibeln, traditionen och de personliga erfarenheterna är Bibeln den grundläggande utgångspunkten.

Gud

Tron på en personlig, aktiv och närvarande Gud är grunden i vår tro. Gud är alltings ursprung och universums skapare. Gud står över allt och därmed även över det mänskliga förståndet. Gud har ändå valt att visa sig för sin skapelse. Det sker främst genom Bibelns ord och tydligast i personen Jesus. Där möter vi Gud som närvarande, kärleksfull och den som omsluter oss på alla sidor. I vår kristna tro bekänner vi att Gud visar sig som tre olika personer:

Fadern som visar att Gud är vår och hela universums skapare men också vår pappa som älskar och tar hand om sina barn.
1Mos 1:1-26, Rom 8:15, Luk 15:20ff 

Sonen som visar att Gud är så intresserad av människan att han i Jesus lämnar sitt eget för att bli människa och dela vår verklighet. Han bar vårt straff och dog i vårt ställe. Genom sin uppståndelse erbjuda människan liv utan gräns. Genom sin vandring på jorden visade han vad Guds rike innebär, med undervisning och genom under och tecken.
Matt 1:20ff, 3:17, Joh 3:16, Joh 1:14, Luk 4:18-19 

Den Helige Ande som visar att Gud går med oss i varje steg som vår Hjälpare. Anden ger både liv och kraft och gör Guds närvaro verklig och konkret. Genom andedopet och kontinuerlig uppfyllelse tar vi emot Andens gåvor och Andens frukter mognar fram.
Joh 14:16ff, Apg 1:8, Rom 8:16ff, Gal 5:16-25, 1Kor 12-14 

Människan

Skapad. Människan har sitt yttersta ursprung i Gud själv och därför är också livet förankrat i Gud. Alla människor är skapade till Guds avbild med ett unikt och okränkbart värde. Det ger människan en särställning bland allt skapat. Människan är inte bara en kropp utan en varelse med såväl fysiska, själsliga som andliga förmågor och behov.
1 Mos 1:26ff, Ps 139 

Fallen. Människan har förlorat den ursprungliga gudsrelationen genom att vända sig bort från Gud. Genom detta har ondskan skadat både människan och skapelsen. Bibeln talar om detta som synd och att syndens lön är döden.
1 Mos 3:1ff, Rom 3:23 

Upprättad. Människan får genom mötet med Jesus möjlighet att upprätta relationen till Gud. Jesu död och uppståndelse erbjuder henne förlåtelse från synden och ett nytt liv i gemenskap med Gud. Vi tror att Jesus är enda vägen till Gud. I det nya livet med Gud kan människan steg för steg formas till större likhet med Gud och därigenom allt mer bli sig själv igen.
Matt 26:28, 1 Joh 1:9, Jes 61:1ff 

Bibeln

Bibeln är den grundläggande utgångspunkten för att forma vår tro. Det är i Bibeln som den stora kristna berättelsen målas om Gud och skapelsen, människan och fallet, Jesus och frälsningen, Anden, det nya livet och det eviga hoppet. Det är inom denna berättelse som tron formas och det kristna livet levs.

Bibeln är Guds ord. Den är Guds skrivna tilltal till människan, inspirerad av Honom men skriven av människor. Som Guds ord är Bibelns texter levande och Gud talar på ett särskilt sätt genom dem.

Bibeln är auktoritet för lära och liv. Det innebär att den kristna tron formas utifrån och i linje med Bibeln. Vilket även innebär att Bibeln är både en handbok och en måttstock för livet.

Bibeln är en historisk bok skriven i en specifik tid och situation men med en evig giltighet. Det innebär att den måste läsas och förstås utifrån sitt historiska sammanhang men tillämpas och bli ett tilltal i varje ny situation. När vi tolkar Bibeln gör vi det främst genom bilden av och tron på Jesus.
Joh 1:1ff, 2Tim 3:16, Ps 1:1ff 

Församlingen

Bibeln beskriver församlingen med bilder som Kristi kropp, ett andligt bygge eller Kristi brud. Församlingen är alltså ytterst sätt Guds egendom som hans kropp, hans hushåll, hans brud. Bilderna talar om förankringen i Gud, samhörigheten mellan Gud och alla troende men också om församlingen som Guds utsträckta hand till världen.

Församlingen består av människor som insett sitt beroende av både Gud och varandra. Tron är tänkt att levas i gemenskap och församlingen är därför viktig i både det personliga kristna livet och trons gemensamma uttryck. Gemenskapen blir tydligast genom mötet i den lokala församlingen men i ett vidare perspektiv består församlingen av alla kristna över hela jorden.

Församlingen gestaltas genom att mötas till gudstjänst men församlingen är också närvarande i samhället genom alla medlemmars vardagsliv i arbete och fritid. I församlingen förenas människor med olika bakgrunder, åldrar och kulturer. I tron på Kristus blir vi Guds barn och församlingen blir därmed som en familj. Församlingen är inte i första hand till för sig själv. På samma sätt som Jesus sändes till världen sänder han oss. Församlingen är en räddningsark som erbjuder världen hopp. Därför är det självklart att människor som inte formellt är medlemmar också ska känna sig välkomna.

Ps 92:13-15, 1Kor 12-14, Apg 2:1ff

Guds rike

Guds rike är den bild Jesus använde för att beskriva det tillstånd där Gud har herraväldet. Guds rike är både en verklighet, ett ideal och hoppet om den framtid som kommer.

Församlingen präglas av värderingar och förväntningar. I grunden handlar detta om att det Gud har tänkt för skapelsen och för enskilda människor ska få ske. I bönen Vår fader ber vi tillsammans med alla kristna: Låt ditt rike komma.

Gudsriket präglas av ett redan nu – ännu inte. Redan nu har Gud makten och vi kan se hur Gud handlar genom att vägleda människor, stödja de svaga och låta under ske. Men detta har ännu inte slagit ut i full kraft. Församlingen och hela skapelsen lever med Guds närvaro och makt i ett redan nu som samtidigt påverkas av ondska, mörker och synd i ett ännu inte.

Bibeln talar om att Jesus ska komma tillbaka och då upprätta sitt rike fullt ut. Den dagen kommer att innebära upprättelse för hela skapelsen men också dom över synd och ondska. Vi väntar troget och förhoppningsfullt på Jesu återkomst och gudsrikets genombrott. Vi vill öppna oss för den större verklighet som Guds rike innebär både nu och i framtiden.

Matt 6:33, Mark 1:15, 4:26ff, 10:14ff, Upp 7:9-17, Upp 21:1-27 1 Thess 4:13-5:11